hhejarnold

man lovar sig själv att glömma
man lovar sig själv att gå vidare
men endå så faller man djupare ner.

man lovar sig själv att sluta sakna
man lovar sig själv att sluta ångra saker
men endå så gör saknade sig påmind
som djupa streck i armarna.

man lovar sig själv att klara det
man lovar sig själv att le
men endå så står man där på botten,
ensam & övergiven..



jag kommer aldrig kunna glömma dej,
du va min bästavän men du lämnade mej ensam.
jag kan inte tänka på dej utan att få tårar i ögonen.
du gjorde mej lycklig men gör mej olycklig.
" de va länge sen du fråga hur jag mådde eller brydde dig
du frågar inte ens längre om allt är okej
har insett nu att drömmar inte blir till verklighet
för mina drömmar har krossats av alla dina svek "
dom meningarna stämmer in så bra.
tror inte du läser de här men jag måste skriva av mej lite.
jag får så mycket tankar som snurrar runt.
åh de gör ont inom mej, jag har försökt fått tillbaka dej.
men jag va en idiot, jag kasta allt i skiten.
jag borde inte skylla allt på mej själv, för du är/va lika oduglig på att försöka fixa till allt.
jag har gett upp nu, orkar inte höra av mej mer.
känns alltid som att jag stör när jag skriver något, får bara korta sura svar tillbaka.
när jag ser dej vill jag gå fram o krama dej, men nej. kommer aldrig få krama dej igen.
jag tänker inte säga tack för tiden, för jag vill inte att de ska va över.
även fast jag vet att de är över. du sa till mej att de aldrig skulle bli som förr.
de gjorde ont, den meningen förstörde mej.
du fanns ju alltid för mej, men när jag satt vid grisen i somras och grät,
jag grät så mycket, och du bara gick förbi.
kolla du ens på mej, eller gick du förbi och log?
jag orkar inte skriva nå mer nu, finner ingen mening.